Hoppfullt och hopplöst. Rörande och upprörande.
Ungefär så kändes det efter torsdagens möte angående skolkrisen i byn. Det var rörande att se en sådan uppslutning av bybor! Uppskattningsvis satt där ca 100 personer i aulan för att lyssna till vad Strömsunds kommun skulle presentera för planer för skolan. Samtidigt fanns där en hopplös känsla av att inte bli lyssnad på, trots det positiva besked att alternativet att renovera klart låg- och mellanstadiet även skulle bli det billigaste. Hela tre gånger så billigt som att flytta alla elever till högstadiet.
Inledningsvis öppnade Fjällsjö Framtids ordförande Margareta Mårtensson mötet med några väl valda ord där det framgick att vi för byns och barnens framtid inte ser något annat alternativ än att fortsätta renoveringen av låg- och mellanstadiebyggnaden. Mötesordförande var Maj-Brith Fröhlander. Kommunen representerades av skolchefen Lars Thorin och tekniske chefen Rickard Persson, kommunstyrelsens ordförande Susanne Hansson, Lena Johansson, ordförande i barn- kultur och utbildningsnämnden, kommunchefen Anneli Svensson och oppositionsrådet Kerstin Engkvist.
Teknikchefen började med att presentera de sex förslag som lagts fram. 1. Renovera klart låg- och mellanstadiet. 2. Flytta alla elever till högstadiet och riv låg- och mellandelen som redan börjat renoverats. Alternativ 3-6 är ickealternativ för byn, innehållande flytt av elever till Hoting, Rossön eller Strömsund på ett eller annat sätt. Det verkade även som att kommunrepresentanterna inte heller tyckte att alternativ 3-6 var särskilt attraktiva då de innehöll dyra bussresor. Efter presentationen av förslagen gjorts dröjde det inte många minuter innan första frågan om kostnadsförslag kom. Det visade sig att det skulle kosta ca 5 miljoner att renovera klart lillskolan, men hela 14 miljoner att göra om högstadiet för att kunna ta emot alla elever. Det stoppade inte heller på 14 miljoner då det inte innehöll kostnaden för att anlägga en skolgård och en säker plats för elever att lämnas/hämtas.
Det kom därefter ett förslag från publiken att nu avsluta mötet eftersom det glädjande beskedet redan lämnats om att det skulle bli tre gånger så billigt att renovera klart lillskolan. Men så lätt är det inte konstaterade Rickard Persson, för man “måste se långsiktigt på det hela”. Därefter följde en skur av frågor och halvdana svar där det bl.a. framkom att inga konsekvensbeskrivningar över de olika alternativen är gjorda. Skolchefen har endast tre dagar att sammanställa information inför beslutet i kommunstyrelsen den 26 mars. Tack vare interndebiteringar m.m. så verkade det som att en investering på högstadiet magiskt nog skulle tas ur en annan kassa och de 10 miljonerna som skiljer därför inte skulle göra så mycket. Till och med en förstaklassare förstår ju att 14 miljoner är mer än 5 miljoner och det är kommunen som betalar i vilket fall. Ju mer man renoverar en byggnad desto mer skulle den dessutom kosta i hyra sen menade tekniska chefen angående förslaget att lägga ner 5 miljoner till på lillskolan. Men i samma andetag säger han ju också att det skulle blir ännu dyrare hyra på högstadiet!
Som tekniska chefen sa, man måste tänka långsiktigt. Vi har inte på väldigt lång tid haft så många småbarn under sex år på byn och förskolan består nu av tre avdelningar varav en inte ens får plats i låg och mellanbyggnaden. Kommunrepresentanterna fick en fråga om hur de ser på förskolans framtid och hur länge den temporära avdelningen Tornet skulle behöva hålla till på lasarettet. Skolchef Lars Thorin svarade då att de kommer fortsätta med Tornet och att det inte spelar någon roll att det föds så många barn nu. Vilket framtidstänk! Barnen får inte plats som det är nu och ännu mindre plats blir det om man ska riva en tredjedel av huset.
Efter två och en halvtimme hade frågorna inte sinat utan mötesordförande fick avbryta utfrågningen och sammanfattade det hela med att det ju egentligen är mycket enkelt och går att lösa med en handuppräckning. På förslaget att renovera låg och mellanstadiet var 100 händer uppe i luften. På förslaget att riva den och stuva in alla i högstadiet var INGEN hand i luften. Sen kunde röstningen avbrytas. Ett sjunde alternativ fick också en röst, nämligen det föreslagna att endast flytta klass 5 och 6 till högstadiet. Ett spontant utrop var att får vi inte igenom första alternativet så tar vi det sjunde!
Som en bybo uttryckte sig: När man sitter på ett möte med politiker, skolchefer och upprörd bybefolkning, det haglar goda argument och kloka frågor för att få behålla en bra skola i en växande by, men känslan blir ändå “Spelar något av det vi säger någon som helst roll?” Kommunen verkade vara trots allt vara helt inne på alternativ två. Fastän det var dyrare. Fastän det skulle vara mest komplicerat och ta längst tid. Fastän ingen av de 100 byborna på plats ville det. Om vi fortfarande lever i en demokrati den 26 mars så lyssnar våra politiskt valda representanter på folket så vi behöver inte oroa oss, eller hur?
/Linnea Bergström. Foto: Gunnar Bergström.
Svenska
English
